Godkväll och God eftermiddag, idag är det fredag kväll och den spenderar jag ute på Canberras mest eftertraktade nattclub under armarna på Mel Gibson och Nicole Kidman. Jag ska hälsa från Gibsan (vi är så bra vänner att vi kallar varandra vid smeknamn) till alla hans fans där hemma. Nästa vecka ska jag och Nicci på Opera. Första gången i mitt liv.. Det ser jag fram emot :) I am so glad we met Nicci, what would i do without u? <3

Ja.. som ni ser så har jag så mycket tid över för mig själv här på helgkvällarna att jag till och med drömmer mig bort på bloggen. För att vara helt ärlig så tycker jag lite synd om mig själv. Fånigt.. Men ni som känner mig vet mycket väl att sitta hemma en fredag kväll inte är något som jag är van vid, rättare sagt jag kan faktist inte minnas senast jag var hemma och inte gjorde någonting en fredag kväll. Och det tar död på mig. För att då komma till rubriken för det här inlägget. Det är inte så illa som det låter, men det är illa nog ändå. Jag känner mig som en sån där hemmafru som dricker ett glas vin en gång i halvåret på get-together träffar med sina närmaste vänner (vilka också är hemmafruar) och blir så gott som fulla på det glaset. En timme senare har alla samlats i soffan, gäspandes och försöker otåligt hålla ögonen öppna.
Jenny frågar mig om jag vill ha en öl till maten, jag tackar ja. Efter maten och efter att jag druckit upp min öl, känner jag hur gäspandet har hunnit ifatt mig och jag kämpar för att inte falla ner med huvudet i tallriken. Det här är fruktansvärt.. Någonting måste hända mig och det är NU. Jag klarar inte av att sitta inne en kväll till utan att komma ut och träffa lite folk. Annars kommer ni snart att se mig med förkläde och hårband knutet med en rosett framtill.
Jag behöver utelivet!!
Nu låter det som att jag är alkoholist och saknar alkohol. Det är inte alls det detta handlar om. Jag saknar vänner! MINA vänner. Jag hoppas att ni vet hur värdefulla ni är. JONNA JAG LÄNGTAR SÅ TILLS DU KOMMER HIT!!!!!

Men annars mår jag super och jag trivs fortfarande lika bra.

Jag och Joyce har lekt en massa med kameran ikväll och jag måste säga att hon är mer kameradesperat än vad jag är. Efter varje kort så skrek hon "more more more".  Och hon lyckades bli bra på alla bilder.


Isn't she adorable?

xx
Elli♥

Först måste jag bara säga till dig syster Sara, att vad mycket du har lärt mig genom livet som jag kommer kunna ha nytta av i framtiden. Även den här gången har du lyckats. Jag må vara en svensklärare, men inte en svensk lärare.. fråga google fight. Trots allt, de är ju alltid google som har rätt eller vad var det du sa? ;) I love u 2 <3

Och pappa, du behöver inte vara ledsen. Vi blir alla äldre och äldre för var dag som går. Men akta dig för gammal blir man aldrig.. fråga farmor! ;)

Idag har jag som vanligt spenderat mestadels av tiden med Joyce och Alistair. Medans Joyce sov middag hade jag och Alistair lite tid för oss själva. För att utnyttja tiden så gott som möjligt testade vi på något nytt. Alistair har nämligen märkt att han kan göra massa roliga miner med sin mun och sina ögon. Så vi satt i soffan och gjorde roliga miner mot varandra. Jag kan inte påstå att han inte var söt vilken ful min han än gjorde, tyvärr så kan jag inte säga detsamma om mina. Det var nog därför vi var tvugna och sluta för att Alistair skrek i högan sky (och jag gissar att det var efter att jag gjort någon grimasch). Men men, man är väl vacker för världen ändå, eller hur mamma? hihi






Visst är han underbart söt!?

Imorgon ska vi åka in till den Svenska ambassaden(-s?) och läsa igenom svenska tidningar och kolla om vi hittar någon vän till mig, wehoo. Jenny tycker att jag ska sätta upp lappar om att jag söker en vän i min egen ålder. Men riktigt så desperat är jag inte än, förhoppningsvis, men jag är rädd för att det är nära att jag blir det.

Nu är det middagsdags. Vi hörs snart igen!

xx
Elli♥

God kväll, eller god eftermiddag som det heter hemma i sverige. Idag har jag börjat känna av min jetlag. Är så otroligt trött så det gåt inte att beskriva. Idag har jag även haft svenska skolan med mina små busungar som testar min energi till tusen, vilket även det kan vara en anledning till min oändliga trötthet. Men jag gnäller inte, jag njuter av mitt liv precis som det är i detta skede.. Jag kan ju faktiskt officiellt kalla mig själv för svensk!! lärare :D! Kan man vara något annat än glad då!? (!! så många gånger som jag har kallat min svensklärare för svenskAlärare.. Nu är det min tur ätt sätta mening på ordet och rätta till felet. Birgitta, jag ska inte göra dig besviken).

En sak som jag har märkt här i Canberra, eller kanske i hela Australien, är hur mycket folk älskar Twilight trilogin. Det är sjukt. Åsa, du skulle älska det här. Jag tycker att jag ser saker från och om twilight överallt. Kalendrar, böcker, nyckelringar, tröjor, jackor (till och med kepsar) och mycket mer. Det kanske är tanken på vampyrer som från aussies att tråna efter mer ;).

Svar på mina kommentarer:

Pappa, vart har du varit de senaste åren? Pigg 45 åring? Du fyller 48 om ett halvår! Ledsen att behöva göra dig besviken, sanningen är hård ibland med den måste fram. Jag älskar dig mer och mer för varje grått hår som växer ut på dig ändå :D <3

Anonym, jag förstod inte riktigt vad du menade med "den lyckligt lottade"? Du får gärna förklara närmare på den punkten, tack :).

Gonatt!
I miss u guys!

xx
Elli♥